Ove Klang, 63, talar ut: ”Jag är beroende av klämmisar”

(Nackspärr24 – Eskilstuna)

Det började som ett skämt från barnbarnet. Men snart var Ove Klang från Eskilstuna fast i ett beroende han aldrig tidigare hört talas om.
– Jag trodde det var en kul grej.  Men sen… sen ville jag bara ha fler.

 
Det var under en släktmiddag som Ove för första gången erbjöds en klämmis – den barnvänliga fruktmums-förpackningen med mosad banan, mango eller päron i en liten sugbar tub. Hans barnbarn sträckte fram en “äpple-hallon-päron”-påse och sa: “Ska mof-fa smaka?”
Ove tänkte “att tråkig vill man ju inte vara” och ”hur illa kan det vara liksom!?” Men det var som att dra igång något i hjärnan. Något lent och starkt.

– Det var smaken. Konsistensen. Känslan av ett totalt lugn, där all stress rann av från mina axlar. Jag kände mig… trygg, säger Ove.

Där och då tog ett nytt liv sin början. Och det blev början på ett missbruk som snabbt eskalerade.

Gömde i pannrummet och innanför västen

Först höll han det hemligt. Ove började köpa klämmisar i smyg, la klämmisar i ryggsäcken och tejpade till och med fast en bakom termosen på jobbet.

– Jag hade ett litet förråd bakom värmepannan. Sen låg det alltid en i innerfickan, en i bilens handskfack och en i postlådan. Jag kunde inte vakna utan att dra i mig en mango-banan innan duschen.

När han gick till jobbet medbringade han “en liten necessär med hygienartiklar” – som i själva verket var fylld med klämmisar.

– Jag har suttit i budgetmöten och diskret pressat i mig “blåbär-havre”. Tricket är att hosta samtidigt som man suger. Då hörs det inte.

– Jag hade en Mango-Banan i innerfickan under ett kommunfullmäktige, minns han.

– Värst var på helgerna. Jag kunde stå hemma bakom neddragna persienner med fem klämmisar uppradade på köksbordet, redo att svepas. Det går ju så fort, och ingen ser. Suget är så starkt.

Priset blev högt

Till slut gick ekonomin sönder.

– 13 till 15 kronor styck! Det är billigare att röka ett paket mentolcigaretter, säger Ove Klang bittert.

Oves vändpunkt kom när hans chef tog honom åt sidan efter en arbetsplatskonferens.
– Jag hade hållit ett föredrag om effektivisering och samtidigt, under powerpointen, diskret tryckt i mig en “äpple & gröt”. Hon frågade om jag mådde bra. Då kände jag att jag inte gjorde det.

Med blåbärsfläckar på vita skjortan och en ständig längtan efter att få ”ta ett sug i smyg” avslöjades till slut beroendet.

En växande marknad

Beroendeinstitutet bekräftar att Oves fall inte är unikt.

– Det finns en uppsjö av smaker nu. Marknaden har exploderat. Och förpackningarna marknadsförs nästan uteslutande till barn – vilket gör det svårt för vuxna att få hjälp, säger en talesperson.

Flera experter pekar också på det ökade trycket från livsmedelskedjor, där kampanjer som “Köp 5 – betala för 4” gör det svårare att sluta.

– De tror att det bara är “lite mos i en plastmodul” men det är värre än så. Det är textur, sugmotstånd och sockerchock – allt paketerat i en tillgänglighetsdrog.

Flera vuxna behandlas nu för vad som i vården kallas pureémissbruk av kategori 3.

Svårt att återvända

Ove är idag fri från sitt beroende. Men han kämpar fortfarande med följderna.

– Jag kan inte vistas i miljöer där det legala bruket är utbrett. Astrid Lindgrens värld, Furuviksparken, Gröna Lunds barnområde. Jag får skakningar bara av lukten.

När han hör ljudet av någon som suger på en klämmis reagerar kroppen direkt.

– Det är så djupt inpräntat. Det kommer nog aldrig släppa helt.

FAKTA: SÅ VET DU OM DIN PARTNER ÄR KLÄMMISBEROENDE

– Har alltid “något i väskan” men vägrar visa.
– Spolar snabbt i toaletten efter ett svagt “prrrft-klick”-ljud.
– Tittar länge på barnmatsavdelningen på Ica trots att ni inte har småbarn.
– Skyndar hem från jobbet och vill helst vara ensam en stund.
– Svarar ”det är till barnbarnet” på frågor om detaljer på ett inköpskvitto.
– Vid stressade situationer: sätter i sig fem fruktmums på 30 sekunder och säger sen “vadå?”

Dela artikeln:
Rulla till toppen